Mats Persson påstår i Sydnytt den 11 augusti att religion och politik hör ihop i Örkelljunga, ja t.o.m. sammanblandas. Han är klart kritisk och sår ut sitt misstroende mot andra förtroendevalda. Själv kallar han sig Broderskapare och är vald i tunga uppdrag också i Svenska Kyrkan. Och i sin roll i kommunpolitiken är han socialdemokratisk gruppledare och vice ordförande i kommunstyrelsen.
Den som inte hade tillfälle att se Sydnytt kan få en noggrann utskrift i ord genom att maila: jan.erik.einarsson@orkelljunga.se. Sen kan man själv värdera vad Mats Persson egentligen säger. På min fråga om det blev fel i reportaget säger Mats att han står för allt som sägs i TV-inslaget. En allvarlig kritik riktas mot oss som (likt Mats!) är kristna.
Som jag ser det ska politik och religion så långt möjligt inte sammanblandas. Vi är - alla! - valda på politiska meriter och politiskt förtroende. Den gruppen som uppfattas som aktiva i någon församling kan vara cirka 15 av de 45 i kommunfullmäktige. Det är många! Och de är fördelade på de flesta partierna! Men vi har väl aldrig frågor som har med religiös övertygelse att göra, vi behandlar ju kommunala frågor. Partierna är i det sammanhanget vår gemenskap. Och en klok majoritet kräver ju normalt minst 3-4 partier och partierna har nästan alltid pratat sig samman till en partilinje. Hur skulle "de religiösa" kunna dominera i politiken???
Arne Andersson skriver i sin insändare (22 augusti):
"Inte vid något tillfälle har jag mött eller slagits av tanken att någon religiös grupp skulle bestämma över mitt eget eller mitt partis vägval." Bra! Så ska det ju vara.
