Mindre bidragspolitik och - äntligen! - en jobbpolitik!
Så skulle man kunna utbrista efter "Utfrågningen" av Fredrik Reinfeldt i TV på söndagskvällen. Känslan var nog att en STOR del av programmet ägnades åt att pressa Alliansens ledare på sänkningarna i bidragssystemen. Gång på gång återkom i debatten behovet av en jobbpolitik. Troligen gick tittarna därmed miste om många andra viktiga ämnesområden, men å andra sidan blir "JOBBEN" nu en ännu viktigare fråga i valet. Bra för moderaterna, tror jag.
Vad jag ofta funderar över är om svenskarna inte kan översätta egna erfarenheter från familj och arbetsliv till politiken. AB Sverige måste arbeta hårt, klara konkurrensen och kunna sälja varor och tjänster såväl i Sverige som utomlands. Om detta misslyckas har vi heller inte de inkomster vi önskar och "företaget AB Sverige" är på väg mot konkurs. Det är inte (!) för alltid givet att så många ska få bidrag eller att så många ska stå utan ett arbete. Det kan vara annorlunda! Och ju bättre vi tillsammans lyckas ju mer tjänar vi tillsammans. Då klarar vi också våra gemensamma ansvar: sjukvård, brottsbekämpning, skola och vård.
All offentlig ekonomi börjar således med att vi jobbar hårt och tar in skattepengar för vällovliga ändamål. Det börjar inte med utgifterna! Att be om förtroendet att besluta över andras pengar (=skattpengarna) är en seriös och viktig sak. Och att "Alla ska med" kan inte betyda att alla ska få bidrag från "de andra". Det kan skapa en passivitet i hela samhället och då finns ju snart inte ens resurser till dem som är helt beroende av samhällets stöd. Men det skulle kunna betyda att "Alla ska med" i arbetet att bygga landet på olika sätt. Så fungerar det i en familj och i ett företag, det vet ju alla!
