Endast 6 riksdagsledamöter totalt i Sverige kom in tack vare personvalskryssningen. De hade placerats längre ner på valsedeln men lyckades således kryssa sig in. Så blir det med en gräns på 8 %. Allt färre väljare kryssar och allt färre kommer in på det sättet.
Trots många TV-bekanta riksdagsledamöter i Stockholms län lyckades endast två riksdagsledamöter bli personvalda (och de skulle kommit in i alla fall!). Inte ens ministrar fick tillräckligt stöd.
Ta vår riksdagsvalkrets: i toppen på s-valsedeln stod Ylva Johansson, vård- och äldreomsorgsminister. Hon fick 3 %, inte ens hälften av vad som krävdes.
Tre av våra tio valda riksdagsledamöter nådde 8 % eller mer. Om (hypotetiskt, alltså) det hade räckt med 4 % skulle 5 av 10 valda ha nått gränsen. Om det hade räckt med 2 % skulle trots allt "bara" 7 av 10 valda ha nått en så lågt satt spärr. Å andra sidan skulle det då vara riktigt intressant att såväl driva personvalskampanjer som intressant för väljarna att kryssa i ökande omfattning. Vid en gräns på 2 % skulle två personer av 10 i vår valkrets nått riksdagen från en lägre placering. Utan någon som helst spärr skulle tre klarat detta.
Det tycks rimligt att 10-20 % av de valda på sikt lyckas erövra sin riksdagsplats genom väljarnas aktiva handling. Motsvarande lägre gränser än idag bör sättas vid regionval och kommunalval. En svår avvägning för grundagskommittén att göra, men avgörande för förtroendet för personvalssystemet!
